1980 kom våra två första kullar (nästan
samtidigt). Det var först Manchester terriern Int Ch Nord Ch Black-Eliza
parad med Farmarens Black Perfect dom fick tre små pojkar som
alla såldes.
Old English Sheepdog tiken var Blue-Cathinka (uppf. K. & G.Bergström, kennel Björkstadens) parad med Int Nord Ch Farmarens Angus. Det blev åtta valpar, varav två sparades Earl-Tammie och Emilie-Surprise.
Tammie blev en stor hane på ca 70 cm, som hatade att bli lämnad ensam, vilket resulterade i att han tuggade på ALLT. Öppnade alla dörrar, rev ner allt, även om han bara var lämnad en kort stund och det gick inte att få honom att sluta! Bara i bilen var han lugn, men att låta honom ligga i bilen hela dagar var ju inte att föredra, så han fick flytta till en familj där han fick ligga på hennes jobb hela dagarna. Emma var också stor, för att vara tik, men bra byggd och blev snart Champion. Hon var den som bestämde redan som valp, och fortsatte med det livet ut! En syster till dessa två Emira-Sweet blev parad med Int o Nord Ch Unnesta Rival. Där en av valparna så småningom, vid ca ett års ålder, kom till oss, ännu en stor och välbyggd tik. Tintomara, hon fick cert både i Sverige och Finland, men som en av våra främsta domare: Gitta Ringvall sa; "Den här tiken är alldelens för stor, men hon har INGA fel". Hon ska hem och ligga i valplådan! Sagt och gjort, hon blev sedan mamma till; Int & S & N Ch. SV-92 o NV-92 E. Jasmine Janet, årets Sheepdog 1992 och årets veteran 1993, Ch. E. Just for fun, Ch. E. Juvel, Ch. E. Lady Lucinda, Ch. E. Lovely Lady, Ch. E. Miss Moneypenny, Ch. E. No One Like Me, S Ch. LP E. Nothing Impossible, Ch. E. Next Star och inte nog med det så hade hon i sin sista kull 14 valpar! Då 1988 var det OES-rekordkull!
Med dessa hundar hade vi framgångsrika uppfödargrupper bl.a Bis uppf. grupp på Int. utst. i Piteå. Första Staffen som kom in i våra liv var Sunstaffs Brindle Zandra en mycket positiv hund med propellersvans. Det blev snabbt till ännu en staff, denna gång en hane, Sunstaffs Svarte Anton. Anton var en helt underbar hund som man aldrig behövde tala om vad han skulle göra han bara visste, och ville göra att alla blev nöjda med honom. Han älskade att följa med när man tog ridturer i skogen lika mycket som han älskade att sova hopkurad under täcket när det regnade ute. En av Antons största meriter var väl på Terrier derbyt i Stockholm 1986 bli först placerad tvåa i bästa hanhundsklass och sen i unghunds-BIS:et bli framplockad av rasspec. Norman Berry och placerad på fjärde plats! Han fick sen titeln Int&Nord Ch. Vi hade faktiskt en Beardie Collie också, från Farmarens såklart! Han hette Farmarens Tudor Tristan och han var en tuffing som älskade att visa upp sig på utställning, där han oftast blev BIR eller BIM och blev snabbt Champion, tyvärr så gick inte Anton och han så bra ihop så Maine erbjöd sig att köpa tillbaka honom, och det fick hon. Någon mer Beardis har det inte blivit. Mer detaljerat om våra Sheepdogar och Staffar under deras rubriker.
Old English Sheepdog tiken var Blue-Cathinka (uppf. K. & G.Bergström, kennel Björkstadens) parad med Int Nord Ch Farmarens Angus. Det blev åtta valpar, varav två sparades Earl-Tammie och Emilie-Surprise.
Tammie blev en stor hane på ca 70 cm, som hatade att bli lämnad ensam, vilket resulterade i att han tuggade på ALLT. Öppnade alla dörrar, rev ner allt, även om han bara var lämnad en kort stund och det gick inte att få honom att sluta! Bara i bilen var han lugn, men att låta honom ligga i bilen hela dagar var ju inte att föredra, så han fick flytta till en familj där han fick ligga på hennes jobb hela dagarna. Emma var också stor, för att vara tik, men bra byggd och blev snart Champion. Hon var den som bestämde redan som valp, och fortsatte med det livet ut! En syster till dessa två Emira-Sweet blev parad med Int o Nord Ch Unnesta Rival. Där en av valparna så småningom, vid ca ett års ålder, kom till oss, ännu en stor och välbyggd tik. Tintomara, hon fick cert både i Sverige och Finland, men som en av våra främsta domare: Gitta Ringvall sa; "Den här tiken är alldelens för stor, men hon har INGA fel". Hon ska hem och ligga i valplådan! Sagt och gjort, hon blev sedan mamma till; Int & S & N Ch. SV-92 o NV-92 E. Jasmine Janet, årets Sheepdog 1992 och årets veteran 1993, Ch. E. Just for fun, Ch. E. Juvel, Ch. E. Lady Lucinda, Ch. E. Lovely Lady, Ch. E. Miss Moneypenny, Ch. E. No One Like Me, S Ch. LP E. Nothing Impossible, Ch. E. Next Star och inte nog med det så hade hon i sin sista kull 14 valpar! Då 1988 var det OES-rekordkull!
Med dessa hundar hade vi framgångsrika uppfödargrupper bl.a Bis uppf. grupp på Int. utst. i Piteå. Första Staffen som kom in i våra liv var Sunstaffs Brindle Zandra en mycket positiv hund med propellersvans. Det blev snabbt till ännu en staff, denna gång en hane, Sunstaffs Svarte Anton. Anton var en helt underbar hund som man aldrig behövde tala om vad han skulle göra han bara visste, och ville göra att alla blev nöjda med honom. Han älskade att följa med när man tog ridturer i skogen lika mycket som han älskade att sova hopkurad under täcket när det regnade ute. En av Antons största meriter var väl på Terrier derbyt i Stockholm 1986 bli först placerad tvåa i bästa hanhundsklass och sen i unghunds-BIS:et bli framplockad av rasspec. Norman Berry och placerad på fjärde plats! Han fick sen titeln Int&Nord Ch. Vi hade faktiskt en Beardie Collie också, från Farmarens såklart! Han hette Farmarens Tudor Tristan och han var en tuffing som älskade att visa upp sig på utställning, där han oftast blev BIR eller BIM och blev snabbt Champion, tyvärr så gick inte Anton och han så bra ihop så Maine erbjöd sig att köpa tillbaka honom, och det fick hon. Någon mer Beardis har det inte blivit. Mer detaljerat om våra Sheepdogar och Staffar under deras rubriker.